du som haver barnen...


Du som haver barnen kär, slicka dem i stjärten här.
Smaskigt värre är det där, titta vad jag gör, se och lär.

- Nathalie Andresen

g-festen suger, right?


minnen kan vara bra.

Antingen det, eller så gör det jävligt ont att påminnas av dom.


" Du är så söt att socker jämfört med dig är salt. "

" Du är så het att självaste solen bleknar i jämförelse. "


Det är sådana stunder man är glad att man har vänner och familj.

Hur mår du? "Överlever xD"

Positiv och glad. Vem kan tro att sådana förjävliga minnen hemsöker henne? Att hon upplever samma vidriga händelse gång på gång i drömmarnas land? Nej just det. Ingen förstår, ingen vet, ingen bör veta. Runt vandrar hon med ett leende på läpparna och glada skratt, men i sitt inre har hon en demon som väntar på att bryta ut. Nu finns det ingen som går säker. Allra minst hon själv. Ingen kan tygla självaste magdemonen när den blott vuxit sig stark.


Förlåt mig. Orkar inte vara stark hela tiden men jag försöker. Ok? <3

Den oförglömlige

Smärta. En enormt stark smärta i magen som vägrar ge med sig. Hon vrider på sig, kanske
känns det bättre om jag ligger på vänster sida? Smärtan förblir oförändrad och svetten lackar
hennes panna. Förvånadsvärt nog somnade hon slutligen, trots den ständiga smärtan.
 
Vad är det för smärta? Jo, det är något hon undrar. Men han vet. En tår rullar ner för hennes
kind, trots att hon sover. Det är inte första gången hon gråter i sömnen. För nyligen hände ju
det
, som plågar hennes inre, riktigt gnager på insidan, det var det som gav henne dessa
ständiga magsmärtor.

 Positiva och glada Nathalie. Vem kunde tro att hon plågades i sådana smärtor? Nej just det.
Ingen förstod, ingen visste. Runt vandrar hon med ett leende på läpparna och glada skratt,
men i hennes inre har hon en demon som väntar på att bryta ut. Tar den inte sig ut, så bryter
den ner henne till slut, så hon skulle göra bäst i att släppa ut sin onda demon. Magdemonen
som ligger och tar plats så hon inte längre kan äta.

 Hon känner dina sista krampaktiga andetag, känner hur din kropp sakta men säkert
ger efter för din plötsliga sjukdom. Hjärtat slår allt svagare, och tårar rullar ned för
hennes kinder. Så hörs inte hjärtat mer, och hon går därifrån. Dricker te. Ser på film.
Spelar dator. Håller hjärnan sysselsatt på annat vis. Tror fortfarande du ligger under
soffan. Tittar efter, men såklart ingen där.

Plötsligt vaknar Nathalie, genomdränkt av svett, bara en halvtimma
efter att hon äntligen lyckats somna.
Ännu en sömnlös natt, och ännu en gång har den ständigt uppdykande
drömmen plågat hennes nattsömn.



Denna korta berättelsen skrev jag efter att vår hund Rocky dött. Saknar honom hemskt mycket. Hittade texten idag och inser att den nästan passar in även nu. Förutom delen där jag är med vid Rockys sista andetag.

Nakanaide

Black eye

Black tears

Black empty spirit

Yeah thats me.

But, u know what?


I'll never stop smile

I still got my unbroken red heart.


Nakanaide



Blomsterspråket!

Japp. Nu har jag kikat igenom blomsterspråket. Tänkte dela med mig lite åt er ;)

En blomma = Du är allt för mig
Två blommor = Jag vill resa bort med Dig
Tre blommor = Jag vill träffa Dig igen
Fyra blommor = Jag högaktar och tackar Dig
Fem blommor = Jag vill göra allt för Dig
Sex blommor = Jag tror inte på Dina löften
Sju blommor = Jag älskar Dig
Åtta blommor = Jag är Din intill döden
Nio blommor = Jag vill vara ensam med Dig
Tio blommor = Vill Du bli min hustru/man?


Källa: http://www.ortblomman.com/ortbiten/blmsprak.html