Halv tre idag måste jag till gynmottagningen eftersom jag ska göra ultaljud. Är nämligen ganska säker på att jag fått missfall, så nu måste dom kolla så att det inte behöver göras någon skrapning ändå. Man tycker ju att kroppen borde kunna klara av att stöta ur skiten själv, men det är väl bäst att vara på säkra sidan ändå!

Fy fan vad jag är nervös!!

Det var bra nog länge sedan jag skrev här sist. Tappade suget totalt en tid måste jag säga. Något som jag aldrig smyger med är att jag skriver i den här bloggen för att jag tycker det är så roligt att bläddra tillbaks och se hur jag utvecklats. Det finns så många fina minnen som jag vill ta vara på!

Jag blir så förvirrad när jag ser över min livssituation. Jag vet inte hur jag vill göra och så är jag med om för mycket skit vid fel tillfälle.

Nu i höst hade jag precis börjat på naturbruksgymnasiet, nytorp och trivs dessutom skitbra där! Har dock mått bajsigt en tid pga sviktande livsglädje, våldtäkt (2008) och annat skit jag lyckats samla på mig under min uppväxt.

Första helgen efter att jag börjat på nytorp utsattes jag för ännu ett övergrepp. Nu börjar allt spåra ur och så har jag väldigt svårt att hantera alla känslor. Det blev plötsligt jobbigt att vara på nytorp och låtsas att allt är bra. Tur som sjutton att jag hade mina vänner Olivia och Elin där. Det hjälpte mig mer än ni kan tro!

Men så slutade dem på nytorp båda två och så kände jag mig mer ensam och vilse än någonsin. Att jag alltid haft lite svårt att träffa nya människor gjorde inte detta lättare. Har härmed hög frånvaro och har missat en hel del skolarbete. Jobbigast är det med de arbeten som folk gör i grupp eftersom jag inte tillhör någon.

Allt blev lite lättare då jag faktiskt insåg att jag visst har folk jag kan umgås med, men jag känner mig ändå inte som en av er på nått vis. Jag tillhör inte någon grupp överhuvudtaget och känner mig för gammal för att ta en plats bland alla ungdomar.

Det största bekymret jag har just nu är ändå inte nått av ovanstående. En del av mina klasskamrater har säkert redan upptäckt att jag inte är i skolan för tillfället. Detta har att göra med att jag fått ledigt av rektorn. Varför? Jag blir inte förvånad om det pratas om skolk eller liknande, men den riktiga anledningen är att jag har lyckats blivit på smällen. Som om inte jag redan har nog att oroa mig över. Så jag är hemma nu för att få stöd av familj, pojkvän och vänner. Ett stöd jag inte har nått av borta på nytorp eftersom jag bara har ytliga relationer med de i klassen.

Nu vet ni hur det ligger till åtminstone. Så nä, jag är ingen skolkare. Bara en tjej som tydligen aldrig får nog med problem. Såhär har mitt liv sett ut sedan åttan eller något :P Jävla depressioner.